Kan skolan bli mer fel än så här?

I Sydsvenska Dagbladet 29 april 2012 stod det tyvärr att läsa om hur Augustenborgsskolan i Malmö inte lät andraklassarna ta med matteböckerna hem för att öva matematik på egen hand.

Artikeln angav två skäl. Ett som kanske kan anses ok: “En av anledningarna är att elever vid tidigare tillfällen glömt att ta med böckerna till skolan igen.
– Man har suttit med en halv klass där eleverna glömt sin mattebok. Det är svårt för läraren att bedriva undervisning då och det är inte bra för eleverna, säger rektorn Annelie Van Lunteren.” Det kan kanske vara knepigt att att hantera hur eleverna kan arbeta hemma utan att böckerna blir kvar där. Men så har det ju alltid varit? Varför skulle det ha blivit så omöjligt nu helt plötsligt? Det är väl elevernas och deras föräldrars ansvar att se till att läxan görs och böckerna kommer med till skolan? Dessutom, gäller artikeln att en enskild elev ville ta med böckerna hem för att öva. Inte för att jag känner eleven ifråga, men är det orimligt att misstänka att en elev med sådan motivation är mer benägan än genomsnittet att få med sig böckerna tillbaka till skolan?

Det andra skälet gav mig nästan hjärnblödning: “Men det handlar också om rättvisa och kontroll, menar rektorn.
– Det är jättebra att man tränar hemma. Föräldrar får stötta och hjälpa till hur mycket som helst, vi är glada för det. Men det är läraren som är ansvarig för bedömningen av eleverna. Vi har också ett ansvar att stötta eleverna, vi kan inte förvänta oss att alla elever får den hjälpen hemma. Vi är skyldiga att ge alla likvärdig undervisning, säger rektorn.” Alltså, skolan har till uppgift att se till att eleverna inte lär sig för mycket, inte mer än de andra. Bara för att en vissa elever inte får hjälp och och stöd hemma ska inte heller någon annan ges möjlighet till det. Hur i halva friden kan en skolledare missuppfatta sitt uppdrag så?

Eller är jag naiv som tror att skolans uppgift är att sprida kunskap, färdigheter och bildning, att uppmuntra till lärande och nyfikenhet och att, på sikt, bidraga till att utveckla samhällsnyttiga medborgare?

Rektor Annelie, jag hoppas innerligt att Sydsvenskan felciterat eller feltolkat dig, för det resonemang du för i Sydsvenskan representerar den grava misstolkning av jämlikhetsbegreppet som lamslog oss delar av 1900 talet, särskilt 60 och 70-talen. Att jämlik betyder likadan. Ingen får sticka ut, ingen får vara bättre, ingen får vara duktigare. Med den tolkningen blir vi ett land av medelmåttor, av följare, av initiativfattiga, grå individer. Jämlikheten blir en tvångströja för talang.

För mig, och förhoppningsvis för det flesta, är jämlikhet ett vackert ord. Ett ord som betyder att vi alla har samma värde som människor, att ingen ska behandlas annorlunda på grund av ursprung, kön, religion etc. Alla har vi olika förutsättningar däremot och vi alla ska ges chans och möjlighet att göra det bästa av dem. Länge har vi uppmuntrat talanger inom idrott och artisteri. På senare tid har andra börjat uppmärksamma och uppmuntra talanger inom matematik och viss naturvetenskap och inom gymnasieskolan finns även uppmuntran för talanger inom näringsverksamhet. Jag hoppas att vi på liknande sätt kommer att få spetsutbildningar för talanger inom språk, samhällskunskap, resten av naturvetenskaperna och vad det vara månde.

Vi talar om att inte slösa med resurser men brukar vanligtvis syfta på naturresurser. Men lika lite ska vi slösa med mänskliga resurser. Och finns det något mer tragiskt bortslösade talanger?

Advertisements

Peter Bjellerup: Social Business handlar om människor och möjligheter

Peter Bjellerup: Social Business handlar om människor och möjligheter.

För ett tag sedan blev jag tillfrågad om att gästblogga på IBM Sveriges blogg – En Smartare Planet. Resultatet blev detta inlägg om Social Business, ett ämne som ju ligger mig varmt om hjärtat.

Det lär nog bli mer så småningom.

God Jul på er

Sociala intranät som karriärtrampolin – SvD Karriär 10 nov 2011

För ett tag sedan, när jag var på besök från spenaten i Huvudstaden för att föreläsa på en kurs hos Sveriges Informationsförening, om framtiden för den sociala webben, passade jag på att klämma in en intervju med Paula Asarnoj för SvD.

Jättekul var det då. Ännu roligare när artikeln publicerades 10 november och jag insåg att det var ett helt uppslag!

Du som har läst här på bloggen tidigare känner igen en del av mina käpphästar.. Jag tänker skriva mer om tips #4 vid ett senare tillfälle.

Artikeln säger resten (även i E24) – PDF-version

Uppmuntra anställda som engagerar sig i sociala medier, det tjänar både företaget och samhället på

Häromdagen tipsades jag om en artikel i CSR i Praktiken om att användare av sociala medier tar större samhällsansvar. källa Kan det verkligen stämma?

Tja, utan att värdera eller verifiera undersökningen bakom artikeln är det ändå inte svårt att föreställa sig att det nog kan vara så. Alltsomoftast brukar jag referera till den feelgodkänsla jag ofta får på Facebook, Twitter och min arbetsgivares sociala intranät. Men det borde väl inte förvåna att folk som dras till sociala mötesplatser, på nätet eller på stan är mer medkännande än de som håller sig för sig själva. Eller?

  • Sociala medier är just det – sociala – man umgås, exponeras för andras åsikter och känslor, delar med sig av de egna
  • Mycket går ut på att dela med sig och att ta del av vad andra delar med sig av, att svara på frågor, att bli hjälpt av andra (särskilt tydligt på intranätet)
  • Avstånden minskar, du får med lätthet och ögonblickligen inblick i livet på andra sidan jordklotet – och upptäcker ofta att det egentligen inte är så olikt ditt eget

Den andra delen av artikeln handlar mycket om min arbetsgivares attityd till de anställdas engagemang i sociala medier – vi uppmuntras. Jag låter den tala för sig själv men kompletterar med lite information av intresse: Av IBM:s över 400.000 anställda är åtminstone 200.000 medlemmar på Facebook, cirka 25.000 twittrar och 17.000 bloggar. Det blir en exponering som varje marknadsförare drömmer om och som får varje kriskommunikatör att darra. Självklart blir siffrorna slående stora i och med att företaget är så stort, men kontentan blir allmängiltig; det är bara att gilla läget. Att hantera det. Gärna så som IBM har gjort: med en tydlig policy, med hjälp och coaching och med att tydligt kommunicera företagets värderingar.

I sammanhanget kan det nog ändå vara bra att kika på denna sammanställning av aktiviteter på sociala medier som gjort att folk blivit nekade jobb (i USA, såvitt jag förstår), att se över sina integritetsinställningar och att tänka noga efter vad man publicerar var. Intressantast av allt är att 95% av de tillfrågade företagen kollade upp kandidaterna på sociala medier. Och, i ärlighetens namn, den rekryterare som inte kollar ditt CV mot LinkedIn gör ju tjänstefel egentligen.

Paneldebattar om Digital Marknadsföring på Internet Expo i Malmö onsdag 5 oktober 2011

På onsdag blir det tredje gången gillt för mig att paneldebatta med IDG om Digital Marknadsföring. Först Göteborg för ett knappt år sedan, sedan Stockholm i januari och nu på hemmaplan. Det ska bli kul att avsluta på hemmaplan.

Det har mest varit reklambyråer och jag i panelen som Magnus Höij (Internetworld’s chefredaktör) leder. Jag har nog varit tänkt som den udda fågeln i diskussionen och det är en positionering jag gärna tagit.

Tidigare diskussioner har givit goda tillfällen att poängtera att alltför många företag och organisationer använt digital marknadsföring och sociala medier bara som ytterligare en kanal att basunera ut sina pressreleaser och andra meddelanden på. Skräckexemplet var Exportrådet när jag kollade runt förra hösten.

En annan käpphäst har varit att jag inte instämt i de facto-definitionen av marknadsföring som visat sig genom hur frågor ställts t.ex. Marknadsföring är så mycket mer än bara reklamen. Den är den synliga delen, men för lyckad marknadsföring krävs så mycket analys och strategi före som verkar glömmas bort. Och där har de sociala medierna ohyggligt mycket att erbjuda. Alla tweetar, inlägg och kommentarer bör man ju se som “gratis marknadsundersökning” och ta tillvara på kritik och uppslag. Dessutom hittar man lätt entusiaster och ambassadörer som man gör bäst i att vårda och ta hand om.

Tredje käpphästen är de medarbetarna som sociala ambassadörer. Hur företagen gör bäst för att ta tillvara all den kraft, det engagemang och den kontaktyta som personalen har i de sociala medierna. Hur viktigt det är att företagen tydligt kommunicerar sina värderingar och strategier så att socialt engagerad personal förhoppningsvis väl representerar varumärket och inte behöver tveka på deras förhållningsramar i förhållande till arbetsgivaren går.

Några bra exempel:

Video från paneldebatten (35 min)